- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
140

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

större och mindre buketter, som de resande damerna ha
fått med, redan halfvissnade af solen. — Alla
mässingsbeslagen på låsen till hyttdörrarna skina så blanka, och
det finns icke ett dammkorn på brysselmattan eller på
den sty/va plyschen på sofforna.

Damerna kasta först en flyktig blick i spegeln och
ordna sina hattar och halsdukar och kasta därpå en annan
blick in i den hytt, som är anvisad åt dem. De flesta
ansikten tyckas säga: Alltså här! Här är cellen! Hvem
vet, hvilka kval man kommer att utstå här?

Alla gå genast upp på däcket igen, med undantag
af en ung, blond dam, som tyckes vara beredd på att i
hvad fall som helst vara förutbestämd till ett offer för
sjösjuka. Hon har redan börjat kläda af sig och säger
till uppasserskan: »Jag vet, att jag blir sjuk, så snart
det börjar röra sig, därför lägger jag mig och tar genast
kloral. Fröken skall inte komma in till mig, förrän jag
ringer.» Och hon drar sig tillbaka bakom gardinerna
med ett så lidande uttryck, som om hon redan här i
hamnen kände sig som under full orkan på Atlanten.

Uppe på däcket är allt ännu i virrvarr, men
kaptenen står på kommandobryggan och öfverser hela
situationen. Han har ett af dessa fasta, solbrända
sjömans-ansikten, som på en gång uttrycka bestämdhet och
godmodighet. Polisongerna krusa sig tätt omkring den breda
munnen med de små, korta tänderna, och ögonen lysa
under den blanka mösskärmen både befallande och
skälmaktiga. Han är lika uppmärksam mot alla, från den
finaste dam till den simplaste tjänsteflicka, och ger alla,
som vända sig till honom, råd och praktiska anvisningar.

Andtligen, ändtligen börja människorna skaka ihop
sig på sina respektive platser, och man kan röra sig litet.

Ett genomträngande, hvinande tjut anger andra
signalen till afgång. Båten kränger in mot landsidan, ty

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:26:10 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/1/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free