- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
152

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De upphörde icke med sin läsning, när någon gick
förbi, utan läsaren höjde snarare stämman, liksom för att
möjligtvis fängsla någon tillfällig åhörare. En af dem
räckte mig med en inin af öfverlägset medlidande en
liten skrift och lade sig åter ned på sin säck, suckande
djupt och lyssnande till föreläsaren.

Jag bläddrade litet i boken, som han räckt mig.
Det var en hel mängd ord, tryckta med spärrad stil, en
mängd citat och en hop religiösa slanguttryck, något
som är kotteriet eget. Det hela var skrifvet i denna
gemytliga ton, som är så betecknande föf nästan alla
sekter, som betaga döden all dess fasa och himmeln all
dess storhet, och som behandla vår Herre som en
välbekant, gammal farbror, med hvilken dessa utvalda
stå på en mycket intim fot, — något särskildt
frånstötande, som all inskränkt arrogans framkallar. Jag
lade boken ifrån mig på en bänk, lät den ligga och gick
sedan vidare.

Solen började sjunka, och konversationen bland de
drickande herrarne blef mer och mer högröstad. En af
dem, den tjockaste och äldste, hade en ung dotter med,
en förtjusande flicka på en aderton år, som han icke
talade ett ord med. Hon satt hela tiden och läste i en
del af Tauchnitz Edition, med hatten nedtryckt öfver
pannan och handen på sin lilla resväska, som hängde
öfver axeln. Hon slukade sin roman, men då hon en
gång såg upp mellan två kapitel, blef hon plötsligt
rosenröd öfver hela ansiktet, böjde hufvudet till en lätt
hälsning och slog hastigt ned ögonen. Hälsningen gällde
en ung student i hvit mössa, som stod vid ena räcket
och länge hade betraktat henne. Han vågade icke närma
sig, men hans blickar snuddade vid henne oupphörligt,
oaktadt han låtsade, som om han med särskildt intresse
fixerade åtskilliga detaljer på ångbåten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:26:10 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/1/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free