- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
171

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kring oss, kämpande, hotande, smärtfulla, tolkande alla
kval och strider, som en själ kan rymma.

De skölja tillsammans som böljor öfver mitt hufvud,
sjunka ned och dö bort, och allt är åter stilla och
drömmande där ute i natten.

Man skulle aldrig vilja gå i säng här, om man icke
visste, att det att vakna vore att vakna till en ny
lycksalighet och en ny beundran.

Ja, vet du, när jag går i dessa skogar, skulle
jag kunna vara färdig att tro, att lycksaligheten
verkligen finns på jorden.

När jag känner de varma solstrålarna i nacken och
ändå har skugga öfver mitt hufvud, när all denna
friskhet och vällukt fläktar öfver mitt ansikte, och hela detta
skälfvande, växlande lif rör sig omkring mig, då känner
jag ofta, som om jag aldrig skulle tröttna därvid, äfven
om det varade i evighet på samma sätt. Man förstår,
att meningen är, att vi alla skulle vara lyckliga, — men
vi äro icke lyckliga.

Det kom en dag en af husets tjänare och talade om
för mig, att i ett af de nybyggda husen vid stranden ett
stycke väg längre bort låg en kvinna i den största
fattigdom. Hennes man var maskinist på en ångbåt, men
affären bar sig icke, och han gick nu arbetslös i Stockholm.
Hon bodde här ute i ett vindsrum med tre små barn,
och natten förut hade hon fått två gossar på en gång.

Då vi kommo dit upp, var det ena nyfödda barnet
redan dödt, det andra låg och jämrade sig som en liten
sjuk fågelunge. Modern satt i sängen blek, utsvulten,
tårlös, med detta uttryck af en hård, hjälplös smärta,
som långa lidanden och försakelser gifva. Det fanns
icke en bit bröd i huset.

Som hjälp hade den unga modern ingen annan än
en fjorton års flicka, som hade kommit från Stockholm,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:26:10 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/1/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free