- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
173

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

loma flögo förbi fönstret med korta glädjeskrik, — och
där inne!

Detta är, hvad människolifvet bjuder, — icke en eller
hundra utan många tusen.

Då jag kom ut, var det vid solnedgången. Det hade
varit en varm, drömmande dag, då naturen hade stått
orörlig, nästan tyngd af ljus och värme. Nu kom
afton-brisen, och plötsligt vaknade allt till ett nytt lif.

Böljorna gledo långa med taktfasta slag mot stranden,
och alla buskar och träd utefter berget skälfde och
rass-la.de, som om de viftade en välkomsthälsning till någon,
som styrde mot land. Skuggorna ute öfver öarna började
blifva violetta, medan pilträden här och där lyste h
vitgula i solnedgången.

Öfverallt var det ett färgspel, ett dansande af strålar
och skuggor, som slingrade sig tillsammans och upplöste
sig för att sedan åter smälta tillsammans i harmoni. —
Det var en symfoni, där ingen klang fattades.

Jorden var som elastisk under mina fötter. Jag
kunde icke annat än i fulla drag inandas denna
lifgif-vande, bärande luft.

Och all denna rikedom räcker ju naturen till oss alla,
alla. — Hvarför skola då så många olyckliga utestängas
därifrån? Hvarför skall människolifvet bringa sådana
lidanden och sådan nöd, att naturens tröst icke längre
kan tränga igenom?

Hvad är det för en onaturlig, konstig, illa
konstruerad byggnad, som samfundet uppbyggt, — som ständigt
behöfver sträfpelare för att icke falla i spillror och som
oupphörligt rasar ned, än på det ena, än på det andra
stället och begrafver tusentals människor under sitt
grus.

Friskhet, lif, ständigt växlande skönhet och kraft
bjuder naturens värld, men i den ha människorna skapat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:26:10 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/1/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free