- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 2 /
6

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och kärleksfullaste ord, som någon hade sagt henne här
i lifvet, denna mun, som hon så ofta hade kysst i
själf-förglömmande lycksalighet. Hon blef rädd för den. Den
hade ett uttryck af ett så öfverlägset och kallt förakt,
att hon icke skulle kunna tänka sig, att den kunde
uttala ett mildt ord, och dessutom en min af mättnad, af
en likgiltig vämjelse öfver allt, som om den skulle ha
smakat på allting och nu blott ville spotta ut det. Hvad
han upplefvat, och hvad han gjort under hela denna
tid, visste hon icke. Men hon läste honom själf och hans
historia lika tydligt i hans ansikte, som om den stått
skrifven där med bokstäfver: »Egoist! Store egoistb

Ju längre han läste i tidningen, desto mer antog hans
ansikte ett slappt, obehagligt uttryck. Var det kanske
innehållet af hvad han läste, alla dessa dagliga
lumpenheter, som tidningarna äro en papperskorg för, som retade
honom?

Nu kastade han bort den, eller rättare han lät den
slappt glida ned vid sina fötter på golfvet, hvart den
händelsevis kunde falla. Han tog fram sitt cigarettfodral
och kastade en flyktig blick på dörren. Det var väl icke
förbjudet att röka? En ännu flyktigare blick på henne
i hörnet. Hon sof troligtvis. Han tände sin cigarrett,
fällde ned fönstret till hälften och började röka med
korslagda armar.

Han blåste ut röken i långa, smala hvirflar och följde
den uppmärksamt med ögonen ända från nässpetsen, tills
den försvann i luften. Hon mindes nog från fordom,
hur han älskade sin cigarrett. Han påstod alltid då för
tiden, att han brukade tala med den, att han kunde
förtro den sina hjärtesorger och att han såg underliga
syner i de blå rökhvirflarna, när han satt ensam och
betraktade dem. Hvad månne han nu tänkte på? Det
tycktes vara hvarken lyckliga eller innehållsrika tankar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:26:13 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/2/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free