- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 2 /
7

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som sysselsatte honom. Hans ansikte fick alltmer ett
slött och intetsägande uttryck, endast munnen antog hyar
gång den spetsade sig för att utsända en ny rökhvirfvel,
en föraktfull, öfverlägsen min, som om den ville säga:
»Jag blåser åt hela världen!»

Var det möjligt, var denne trötte, kalle, hårde man
samme yngling, som hon hade älskat? Denne sjudande
älskare och fantasirike drömmare, som hade tagit henne
med storm och helt och hållet öfversvämmat henne med
sin kärlek? Hon satt och såg och såg bakom den svarta
solfjädern och lät minnena om den tid, som varit, draga
sig förbi.

Hon var ännu icke aderton år, då han första gången
hade kommit på besök till hennes fars gård tillsammans
med ett par andra af hennes brors kamrater. Man
väntade dem först på aftonen, då det skulle dansas, och
fruntimren voro sysselsatta med att pryda huset med
blommor och ordna om förfriskningar för aftonen.

Det var sommar och varmt i luften. Dörrar och
fönster stodo öppna, och på verandan lågo fullt med
af-skurna grenar och blommor, som ett par unga fruar,
hvilka voro på besök hos familjen, höllo på att ordna i
en mängd olika vaser och glas. I danssalen voro andra
sysselsatta med att hänga gröna kransar öfver dörrarna.
Alla hade brådtom. Man sprang ut och in, talade i
munnen på hvarandra, ropade och skrattade.

Hon själf var den tiden den gladaste af dem alla.
Hon hade kanske haft en och annan bekymrad stund, när
vädret var dåligt eller då hon erfarit en eller annan
missräkning i sina önskningar. Men ännu hade hon aldrig
upplefvat en sorglig dag. Modern hade dött, då hon var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:38:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nhdov/2/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free