- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 2 /
83

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

du kunde se in i mitt hjärta, skulle du rysa vid att se,
huru tomt där är. Endast, därför kan jag säga nu, hvad
jag inte kunde säga då: Gå och gör din plikt!»

»Och du tror, att jag någonsin skulle gifta mig med
den kvinnan? Skulle en ungdomsförseelse straffas så
hårdt, att man därvid ödeläde hela sitt eget lif och
hennes med? Nej, om du än öfverger mig för alltid, så skall
du ändå aldrig förmå mig att begå en sådan synd som
att gifta mig utan kärlek.»

»Du må i sanning anse det som en dödssynd»,
svarade hon, »när du föredrar att ha på ditt samvete att se
en människa gå under, hvars lif du själf har förstört, och
se det barn, du skaffat till världen, gå skam och sorg till
mötes.»

»Det behöfver du inte bekymra dig för», svarade han
häftigt. »Du kan vara öfvertygad om att jag själf
förstår arrangera mina affärer på bästa sätt för alla
parterna, och meningen med dina goda råd är likväl endast
den, att du vill vara af med mig.»

»Det kunde jag väl bli utan att be dig gifta dig»,
svarade hon och reste sig långsamt. »Men du har rätt:
jag vill vara alldeles fri från dig. Jag vill aldrig se dig
mera, och jag skulle helst vilja glömma allt, som ligger
emellan den första gången, vi sågo hvarandra, och denna
kväll. Jag skulle vilja önska, att jag kunde minnas dig
sådan, som du stod för mig den tiden, när du själf och
dina ord voro ett för mig.»

»Ar det verkligen möjligt», sade han med sin mjuka,
skälfvande röst, »är det verkligen möjligt, att så mycken
kärlek, som du har hyst för mig, kan helt och hållet
släckas ut? Kan du nännas att så där kasta mig ifrån
dig?»

Hon stod med händerna för ansiktet och
svarade ej.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:38:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nhdov/2/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free