- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 2 /
96

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ja, hon är god mot mig.».... Han hade blifvit
stående vid en buske för att plocka vilda rosor. »Vill
ni ha?» sade han och räckte mig dem.

»Ar du hennes äldsta barn?» frågade jag.

»Äldsta och yngsta», var svaret. »Hon har bara mig.»

»Då skämmer hon väl bort dig grundligt?» sade jag.
Vi hade nu kommit ned på stora vägen och gingo vid
sidan af hvarandra.

»Menar ni, att hon låter mig få min vilja fram?»
frågade han och lyfte på ögonbrynen. »Nå ja, hon ger
mig gärna allt, hvad hon vet att jag tycker om — allt,
hvad hon kan ge mig. Hon är icke rik — hon är en
fattig kvinna. Men hon plågar mig också ofta.... Ja,
jag talar sanning.»

»Huru då?» frågade jag. »Slår hon dig?»

»Mamma? Skulle hon slå mig!» — Han brast ut i
skratt. — »Nej, men hon är för rädd om mig, hon tror
alltid, att jag skall göra mig illa, falla och slå mig eller
bli sjuk eller skada mig, och det pinar mig. En gosse
skall kunna vara med om allting.»

»Ja, det är visst bra att vara modig», sade jag, »men
man kan också vara alltför djärf, och den, som är sin
mors ende son, får lof att komma ihåg, att han icke
onödigtvis utsätter sig för fara.»

»Det har jag icke sagt, att jag gör», svarade han,
»men jag är ju snart nog karl», och han slog upp med
sin lilla barnhand. »Jag skall ju vara hennes skydd och
hjälp, och sedan skall jag försvara mitt fädernesland,
och den, som skall bli soldat, får inte vara rädd för
faran.»

»Och det vill hon inte höra talas om?» frågade jag.

»Nej, det är vår enda strid», sade han. »Hon ger
madonnan ljus och blommor, för att hon skall vända mitt
hjärta från den tanken, men alla ljus och alla madonnor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:26:13 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/2/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free