- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 2 /
116

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Karneval?» upprepade lian förvånad men med en
höflig och ödmjuk röst. »Hvad menar ni, min herre?
Jag har inte sett någon karnaval.»

»Hvad vill ni då kalla det?» fortfor bersaglieren och
kastade sig bekvämt tillbaka med sin tända cigarrett.
»Alla de granna damerna och de utklädda hästarna, som
foro i väg utefter Chiajan!»

»Min herre vet kanske inte, att man firade en fest
för vår allra heligaste jungfru, Madonna della neve. Hon
är en af de mest undergörande madonnor, som finnas i
hela trakten.»

Prästens stämma lät på en gång förskräckt och
bevekande.

»Jo, jag hörde något därom», svarade officeren och
sög med mycket behag på sin cigarrett, i det han höll
lillfingret på sin lilla väHormade hand i luften. »Men
det är ju barnsligheter, fullkomliga barnsligheter! Jag
tycker, att gamla människor borde skämmas att göra sig
så där till narrar.»

»Anser ni», började prästen med sin djupa, melodiska
stämma, som nu darrade af rörelse, »anser ni, att man
gör sig till narr därför, att man tjänar Gud?»

»Tjänar Gud!» återtog bersaglieren och utstötte en
lång, fin rökpelare ur sin vackra mun. »Tjäna damerna
Gud med att göra stor toilett?»

»Man skall inte förstå det så, inte så, min herre»,
sade prästen ifrigt. »Men vill man hedra en person, om
han också blott är en mänsklig storhet, då klär man sig
i sina bästa kläder, när man går och gör honom sin
uppvaktning. Det skulle vara ett tecken på van vördnad,
om man komme till en af sina förmän i en simpel
hvardagsdräkt, — och hur mycket mer skola icke då de
människor, som gå för att besöka den heliga jungfrun,
Guds egen moder», — han såg med en flyktig, tillbed-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:26:13 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/2/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free