- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 2 /
137

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ständigt framåt och uppåt, och hvar gång vägen blef en
liten smula lättare att rida, satte hon hästen i ett raskare
traf.

Bakom dessa unga, som öppnade tåget, följde ett
par gifta fruar med sina kavaljerer. De talade hela
tiden. Man afhandlade historier nere från badorten,
kritiserade de sist anlända badgästerna och sparade just
icke på bitande anmärkningar om sin nästa.

Två äldre ungkarlar, som redo ett par utsökta
engelska hästar och som själfva voro klädda efter sista engelska
mod, samtalade uteslutande om sport, hästar, jokeyer,
kapplöpningar och dylikt.

Allra sist i sällskapet red en ung man ensam.

Han var diplomat i Wien och ansågs af sina svenska
landsmän för att vara en mycket besynnerlig människa.
Oaktadt en ganska ansenlig förmögenhet, deltog han icke
vidare i alla den glada österrikiska hufvudstadens nöjen,
men han visade just icke heller någon särskild glädje
öfver att sammanträffa med sina landsmän. När svenska
resande fingo något med honom att göra, kunde de vara
säkra på att af honom behandlas med all möjlig
höflig-het och tjänstaktighet, men han visade tydligt, att han
aldrig längtade efter någon närmare bekantskap. När
han hade uppfyllt deras önskningar, tog han sin hatt
och gick.

Både hans svenska och utländska vänner ansågo
honom också vara en kall människa. En person, som
aldrig intresserade sig för något slags skandalhistoria,
som aldrig hade något att berätta om sina bekanta och
som med likgiltighet eller till och med opposition
hörde på de historier, som andra hade att berätta, kunde
ju icke vara någon människovän. Han hade troligtvis
nog i sig själf.

Och hvad var han för en?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:38:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nhdov/2/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free