- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 2 /
144

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Intet porträtt, intet klädesplagg hade blifvit
kvar-lämnadt som minne af den, som bott där.

Nyckeln till skrifbordet hängde på en spik på
insidan af bordet. Han öppnade lådorna.

Där lågo ett par blyertspennor, ett västspänne, en
liten porlinsskål, hvarpå det varit rifven grön färg, —
det var allt och just icke vidare upplysande.

Hans ögon föllo på bokhyllan, och han lyfte ned
böckerna, den ena efter den andra, och läste deras
titlar.

Där stodo om hvarandra i broderlig förening bibeln,
Jean Jacques Rousseau, Byrons och Goethes dikter
och åtskilliga biografier af olika personligheter;
dessutom en fysik, en botanik och några utländska revyer.
Men midt ibland dessa böcker föllo hans ögon på ett
oinbundet häfte.

Det såg ut som en vanlig skrifbok, af det slag,
som användes i skolorna.

Han öppnade den och läste.

Det var skrifvet med en tämligen stor handstil, icke
vackra men läsliga bokstäfver, och tycktes vara en
dagbok. Den var ofta börjad och åter afbruten och
slutligen lämnad ofulländad.

Då han hade läst ett par sidor, förstod han, att den
var skrifven af den man, som tillbragt så lång tid ensam
på detta ställe.

Papperet hade blifvit gult, och bläcket hade börjat
att blekna. Hvar den människa fanns, som här hade
nedskrifvit sina innersta tankar, därom kunde ingen
upplysa; troligtvis fanns han icke mer bland de lefvandes
antal. Ett ögonblick höll den unge mannen inne. Det
föreföll honom nästan som en taktlös närgångenhet att
så där, utan tillåtelse af personen själf, sätta sig och
läsa de uttalanden, som han troligtvis aldrig hade be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:26:13 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/2/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free