- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 2 /
145

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stämt för andra än sig själf. Men intresset och
nyfikenheten togo öfverhand. Också han själf var ju en ensam
man. Han hade från första ögonblicket känt en hemlig
sympati för den obekante, som lefvat här, och det var
med en känsla af vördnad och deltagande, som han satte
sifx att läsa hans dagbok.

Den började sålunda:

# *

*



Maj 18 .. .

Min älskade har bedragit mig.

Min bästa vän har öfvergifvit mig. Enhvar af de
andra har nog att göra med sitt, och jag är ensam.

Att vara ensam midt i människovimlet är
någonting ohyggligt. Det är hVarken samlifvets lycka eller
ensamhetens ro. Då är den verkliga ensamheten i
naturens stillhet bättre, och den tror jag mig ha funnit här.

Jag vet, att många skulle vilja säga till mig:

»Ar det rätt af en man i sina bästa år att draga sig
tillbaka från verksamheten bland människor? Ensam
eller icke ensam, bör enhvar ge sitt bidrag till det
stora, mänskliga samarbetet. Ingen har rätt att draga
sig undan.»

Jag erkänner, att det skulle vara bättre och vackrare
att uppoffra sig och att, oaktadt man själf är olycklig,
försöka att arbeta för andras lycka.

Det är i det hela taget alltid bäst att göra det
bästa; — men, ty värr, jag är icke bland de bästa! Jag
är bland de svaga och icke stark nog att röra mig
efter alla de slag, jag har fått. Ibland förvånar det mig
själf. Jag skulle tycka, att efter att ha genomgått de stora
sorgerna, skulle de små icke göra vidare intryck på mig,

— men det är tvärt om!

H. Nyblom, Dikt och verklighet. II.

10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:26:13 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/2/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free