- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 2 /
146

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag har lidit så mycket, hela min själ är så utpinad
och öm, att den minsta falskhet eller orättvisa kommer
mig att vrida mig af smärta.

Man har sagt mig. att människor, som länge ha
lidit af en svår sjukdom, få en liknande känslighet i sin
kropp. En liten stöt, h var åt en frisk människa skulle
le, tillfogar dem ett plågsamt ondt.

Allting där ute i världen är för mig påminnelser,
som beständigt komma mina sår att blöda på nytt. En
människa, som i bottnen är så melankolisk och hopplös
som jag, kan heller icke göra andra lyckliga.

Det är en fullkomligt falsk tro, att pessimisterna
kunna tjäna mänskligheten, om de än ha den bästa vilja
därtill. Blott den, som själf är frisk, kan hjälpa de
sjuka; blott den, som själf är glad, kan trösta de
be-dröfvade, — det vill säga, han måste vara uppfylld af
en sann, hoppfull glädje för sig själf och andra.

Människor missförstå så ofta betydelsen af glädjen.
Glädjen är det djupaste allvar, den oförgängligaste tro
på det godas seger, trots alla synbara nederlag, förmågan
att kunna glömma sig själf och sina egna sorger för att
tjäna Gud och människor.

Denna glädjens rikedom har jag funnit hos många
olyckliga, fattiga och sjuka, hos människor, som enligt
mänskliga begrepp icke hade något som helst att glädja
sig öfver.

Sådana människor äro mänsklighetens välgörare.

Ty värr har jag icke nått detta allvar, denna
lif-gifvande glädje. Jag känner min kraft bruten efter
mina egna, personliga sorger, och jag måste behandla
mig själf, som man behandlar en patient, — jag måste
skaffa mig lugn.

Kanske kan jag en gång bli tillräckligt stark för
att kunna återvända till lifvets larm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:38:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nhdov/2/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free