- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 2 /
153

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sina vänner för att icke försumma ett af de lyckliga
ögonblick, då de möjligtvis skulle kunna bli bemärkta.
Denna berusande känsla att kunna säga: »Här står jagt
Jag talar! — Det är mig, de se och höra på, mig, de
ropa bravo åt!»

För att uppnå ett sådant ögonblick kan man
uppoffra allt.

»Le roi est mort, vi ve le roi!» — Ar det icke
barnsligt, — är det icke ömkligt?

Jag gick öfver en äng djupt inne i skogen i dag.

Gräset stod högt och silkesmjukt, en del däraf hade
i stjälkarna en rödaktig, metallik glans. Däremellan
lyste prästkragar som stora, hvita stjärnor på de långa,
fina stjälkarna. Blåklockor med blommor uppför hela
stängeln, klöfver med tjocka, purpurfårgade
blomster-hufvud, hundlokor med de slöjlätta, flata blomkronorna,
violetta och gula vickerblommor, guldglänsande
smörblommor och ännu en oändlighet af små och stora
blommor hade här väft en matta af den skönaste
färgsammansättning.

Solen lyste därpå, en sakta vind strök fram däröfver*
som om den smekte alla de böjliga blomsterstänglarna,
och stora, brokiga fjärilar fladdrade ljudlösa som lösa
blomsterblad i den varma luften.

Den kryddade, friska doften från denna stilla,
hög-tidsklädda plats slog emot mig. Detta ställe var icke
bestämdt att ses af någon, och dock hade hvarje planta
sträfvat efter den största möjliga fullkomlighet. Några
få dagar skulle denna skönhet stå och därefter vissna
och mejas af, men för dessa få dagar hade ängen Iclädt
sig i en prakt, mot hvilken »kung Salomo i all sin
härlighet» var intet.

Detta är att lefva och arbeta på det rätta sättet.
Icke att fråga efter: »För hvem?» eller »För hur lång tid?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:38:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nhdov/2/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free