- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 2 /
156

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men så kommer en och annan och tänker: »Det vore
då märkvärdigt, om man inte skulle kunna hitta på något
nytt!», och han anstränger sin hjärna för att finna
besynnerliga motiv, underliga situationer och onormala,
vanskapliga förhållanden för att frappera allmänheTfen.

Jag har i lifvet känt en eller två originella
människor. Det egendomliga hos dem var just det, att när
de sade den enklaste sak på det enklaste sätt, föreföll
den mig ny och slående. Den var likasom för första
gången upptäckt af dem, och sagd på deras sätt, fick den
nu också för mig en oväntad och frisk betydelse.

Det är endast tomheten, som söker det extravaganta.

Jag red framåt i tankar och stannade vid en stängd
grind. Två halfvuxna barn, en gosse och en flicka,
skyndade sig fram för att öppna den åt mig. Jag hade blott
en slant på mig; den kastade jag åt dem och bad dem
dela den.

Båda rusade fram öfver den för att tillägna sig den.
Då jag vände mig om på hästen, såg jag, hur de häftigt
slogos för att taga den ifrån hvarandra.

Gossen var större och starkare, flickan smidigare och
raskare. — Då jag vek om på vägen, slogos de ännu.

Till och med här ute i ensamheten påminnes jag
ständigt om det mänskliga samhälle, jag har lämnat.

* *

*



Juli–––-

Allt i naturen är^nu färdigt och står på sin
höjdpunkt.

Timtals kan jag sitta i skogens tystnad. Under
granarna har den gröna skuggan på mossan ett mörker, som
dock ännu i sitt största djup bevarar färgen, —
ingenting i naturen är kolsvart.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:26:13 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/2/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free