Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag fann icke vägen, och jag kände icke längre
skogen. Vattendragen lågo i mörker, gångstigarna lyste
som vatten. I fantastiska, beständigt föränderliga former
gledo de hvita dimmorna mellan stammarna. Högt uppe
bland de lätta skyarna syntes en och annan gnistrande
stjärna, som själf tycktes glida med skyarna öfver
himmeln .... Jag gick icke längre. Jag stod stilla och lät
denna drömvärld sväfva förbi mig.
Ack, min kärleks drömmar, — hemlighetsfulla,
oförklarade! — Jag känner, att jag ännu älskar er mest af allt!
Så länge dagsljuset strålar, så länge alla de
mångfaldiga tingen i naturen kunna fängsla mitt sinne, då
kan jag tänka, undersöka, beundra!.... Men natten
kommer, det hemlighetsfulla drager sin slöja öfver hela den
verklighet, hvari jag lefver, och det är, som om den
aldrig hade funnits till.
Drömmarna äro de sanna. Det är de, som sofva
djupast i mitt hjärta, och som nu, när allt är stilla och
beslöjadt, våga sig fram. Längtan, smärtan, allting är
detsamma, nu och alltid! Jag sträcker mina armar ut
emot er, mina älskade drömmar! Jag tillhör er!....
Dimmorna skingras icke. Jag lägger mig till sist
till hvila för att somna in, höljd i mina drömmars kappa!
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
