Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och han styr och ställer med allt på gården. De’
ä’ somliga som säga, att han ä’ snål, men det kan
man väl inte precis säga, för om han inte hade
ögonen med sig, så skulle det måhända skena för
vildt i väg med herrskapet däruppe, så
storståt-ligt som de lefva. Och så ä’ de’ fröken Charlotte.
De’ ä’ ett reelt fruntimmer! Och så snäll se’n!
Aldrig har jag varit med skjuts upp till gården,
att hon icke kommit själf och skänkt i en halfva
öl åt mig och gett mig en hederlig smörgås till.
Ja, hon ä’ ett reelt fruntimmer!»
»Ä’ det alla barnen?» frågade den resande, då
kusken föll i blida drömmar vid tanken på den
länge sedan urdruckna ölhalfvan.
»Nej, bevars!» fortfor kusken, som återkom
till verkligheten. »De’ ä’ ju de två unga. Herr
André, som de säger, det skall väl vara som
Anders, liksom patron heter, och så lilla fröken Vanda.
Herr André, de’ ä’ något till vacker pojke, och
de säga han kan spela piano, så de’ ä’ rent
märkvärdigt. Men det ä’ nu i alla fall ingenting att
stå efter. Inte ger det brödfödan att klinka piano,
och ingen vet, hur det kan ställa sig, när
patronen en gång ä’ död!»
Och kusken nedsjönk i funderingar på
familjens framtid.
»Men så var det ju ännu en dotter?» —
anmärkte den resande. Han ville nu ha reda på
alla däruppe på gården.
»Ja, de’ ä’ ju lilla fröken Vanda», sade kusken,
och rent af log. »Hon ä’ ju ännu bara barnet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
