Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ran. i Det var mina spetsar, som jag inte alls
kunde få att sitta. De slänga hit och dit, så man
rakt kan bli tokig 1 Lilla Charlotte, kan du hjälpa
mig fästa dem i nacken?»
Ilon ställde sig framför en spegel och vände
på hufvudct, medan Charlotte hjälpte henne med
toaletten.
»Ä’ jag bra nu? Tycker du jag ä’ bra nu?»
frågade hon Charlotte.
»Du ä’ söt som alltid!» sade Charlotte och kysste
henne på skuldran.
»Inte för mycket hvitt — hva? Ä’ jag inte
for gammal för allt detta hvitar»
»Visst inte», svarade Charlotte gladt. »Alla
människor ha ju nu hvitt om sommaren, och det
passar dig utmärkt bra!»
Pyllran log belåtet emot sig själf i spegeln.
Hon var en liten dam, rätt bred öfver axlarna och
en smula låghalt. Hon hade ett rundt, blondt
ansikte, nästan inga ögonbryn och ett par stora
vattenblåa ögon, som hade något af ett lindebarns
uttryck: en blandning af oskuld och fånighet. Den
stora munnen med långa tänder log nästan jämt,
och därtill hade hon ett sätt att lägga hufvudet
på sned och se upp på den hon talade med, till
hälften bedjande, till hälften som lätt berusad,
hvilket gjorde ett ganska sympatiskt och komiskt
intryck. Bäst som hon stod och speglade sig, kom
någon bakifrån och slog armarna om halsen på
henne.
»Gud! min fichy!» ropade hon och vände sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
