Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag är så trött på all dukning och rustning. Hela
huset har ju varit upp- och nedvändt från tidigt
i morse.»
’bDu har väl åtminstone inte öfveransträngt dig»,
sade Charlotte, som mönstrade bordet. »Du har
ju inte gjort ett spår till nytta 1»
»Jag får ju aldrig hjälpa till med någonting»,
svarade Vanda stött. »Jag duger ju inte! Kom
du, André, så gå vi ut i trädgårdssalen, och du
spelar något vackert för mig, så går tiden, till dess
gästerna komma!»
Hon tog sin älsklingsbror vid armen och drog
honom med sig ut i trädgårdssalen. Det var ett
stort, vackert rum, högt i tak och väl afpassadt
till proportionerna, som rummen i de gamla
herrgårdarna bruka vara. Tre glasdörrar vette ut till
en stenterrass, hvarifrån ett par trappsteg förde
ned till parken, där man hade den stora lindallén
rakt framför sig. Trädgårdssalen var dekorerad i
gul stuck med speglar och förgyllning och
möblerad med länga soffor och länstolar, klädda i grönt
och hvitt sidendamast. Vid ena ändan af salen
stod en stor flygel.
Vanda sprang bort och öppnade locket på flygeln.
»Spela det där vackra, du spelade häromdagen,
André!» bad hon. »Det där, som flyger, bara
flyger, — du vet!»
André tittade på henne, blinkade med ögonen
och skrattade. »Ja, nu förstår jag! Det är Chopins
scherzo, du vill ha.»
Ilan satte sig raskt ned och började genast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
