Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spela. Det var ett utmärkt mubikrum. Klangen
från instrumentet fyllde hela luften med toner.
André spelade med värme och fart, som om han
själf improviserat den store mästarens komposition.
Man märkte, att det var honom en stor glädje att
spela. Han satt och såg på Vanda, som lagt sig
fiamstupa öfver flygeln med hufvudet stödt mot
handen, medan hon borrade ögonen ned mellan
strängarna.
»Ja, ä’ de’ inte, som om jag flög!» ropade hon,
»jag måste flyga!» och därmed lade hon sig helt
upp på flygeln och började sprattla med benen.
»Men, Vanda!» sade en allvarsam röst från
dörren. Det var Karl. »Det kan ju rakt förstöra
instrumentet!» Därpå vände han sig mot André.
»Hör du, André, var snäll gå upp och hissa
flaggan.»
André reste sig genast från instrumentet,
Aldrig kan man då få ha något i fred!» sade
Vanda. »Alltid ska’ de störa en! Nu springer
jag upp till farmor.» Och därmed gick hon.
En stund därefter hade André fått svenska
flaggan hissad Öfver Högvalla. Det var den, som den
resande hade sett i förbifarten.
Men det var ännu en, som såg den. Det var
det femte barnet på gärden, den stackars Bertel.
Han var en lång gosse på tjugutvå år, och
liknade sin far i de stora, tunga ansiktsdragen.
Han var nu klädd i helgdagskläder och stod i
ett hörn af gården och såg upp i luften med sina
tomma ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
