Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Tycker du, att hon är kokett?» frågade Vanda
Annc-Maric. »Farmor säger, att hon är
utspekulerad.»
»Neej, hon är bara vacker!» svarade
AnneMarie och såg efter majorskan med sina stora,
strålande barnaögon.
»Hvad det är roligt att få se något så helt
vackert! Det gör en så glad!» Och arm i arm smögo
de sig i skönhetens kölvatten, för att icke förlora
henne ur sikte.
Vid en af dörrarna, som vette utåt parken, fick
öfverstinnan plötsligt öga på herr Antony. Det var
en liten herre på en sextio år, snarare mager än
fet, med brun ansiktsfärg, uppstående grått hår
och kolsvarta ögon. Han var klädd i en mörkblå
klädesrock, knäppt helt upp i halsen, om hvilken
han bar en bred hvit halsduk lindad, som modet
var flere generationer tillbaka.
Han stod med sammanbitna läppar och såg med
mörka blickar ut emot parken.
»Jaså, det var då för väl, att jag fick tag i
er!» sade öfverstinnan och räckte honom handen.
»Ni skall ju bli min bordskavaljer.»
»Det kan väl inte vara möjligt», svarade herr
Antony och kysste hennes hand. »Hvad skulle väl
berättiga mig till en sådan ära?»
»Fria valet, herr Antony! Fria valet. Efter
rangförordningen har jag blifvit dömd att ha
prosten till bords, men jag gör det inte gratis. Jag
har sagt till min son, att jag fordrar ersättning för
en sådan uppoffring. Jag har uttryckligt begärt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
