Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— so —
dem. Hon var mycket vacker och rörande, som
hon satt där och stortjöt öfver sin Anders’ poetiska
utgjutelse.
»Bravo, min gosse!» sade öfverstinnan och
sträckte glaset emot Anders Bunge. »Du har
verkligen dina ljusa ögonblick.»
Pyllran var formligen i upplösning.
»Ja, är det inte hänförande!» sade hon till herr
Antony. »Denna enkelhet! Denna flärdlöshet!
Måhända finns där, och har funnits större diktare, men
hvar finner man detta hjärtliga, — detta — ja,
det är något af det man inte kan beskrifva, men
som känns så här — djupt värmande!» och hon
tryckte båda händerna mot bröstet, som om hon
haft en terpentinduk innanför snörlifvet.
Herr Antony svarade icke. Han drog bara
ögonbrynen ihop och nickade. Han var en af dem,
som icke kunde uthärda att se folk sjåpa sig, och
han fann den snälla, välvilliga Pyllran vara höjden
af afifektation.
Majoren utbragte en bländande skål för
kvinnan. Det gick som ett rinnande vatten. Han hade
tydligen lärt sig sitt tal utantill. Man riktigt hörde
kommata, utropstecknen, pauserna och
frågetecknen. Och så snart det var slut, rusade han in i
det andra rummet och kysste sin fru, en explosion,
som mottogs ganska kallsinnigt af denna sköna
dam. Middagen nalkades sitt slut, och sorlet, som
först hade låtit som surret af en flugsvärm, steg
nu beständigt högre och lät som skvalpet af många
vågor efter en ångbåt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
