Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som vanligt var det André, som fick lof att
sätta sig till flygeln, och han var denna kväll
ovanligt upplagd. Champagnen och sommarkvällen,
alla de unga, söta flickorna och allt det festliga,
som låg i luften, hade lyft honom upp i en
lycklig sinnesstämning. Han lät flygeln brusa som en
hel orkester och fantiserade i stormande rytmer.
Till att börja med lyssnade en och annan, men
småningom började de flesta att prata. Musiken
tjänade här, som ofta är fallet, mest som
ackompanjemang till en dubbelt liflig konversation.
En person hade gått närmare flygeln, det var
fru Ida. Hon stod med armarna stödda mot
instrumentet och kinden lutad emot sina händer och
lyssnade. Hon lyfte icke ögonen och sade intet,
men blef stående orörlig och liksom uppmanade
André genom sitt lyssnande att fortsätta.
Medan han satt och lekte med tangenterna
under ett uppehåll, frågade han henne:
»Tycker ni om musik?»
»Låt mig få sjunga för er, så kan ni själf
bedöma det», svarade hon.
De började att bläddra i noterna för att finna
något att sjunga. Bland gästerna blef en
liflig rörelse, ty sång ville alla ha, och man hade
hört, att fru Ida skulle sjunga så ovanligt bra. Man
ville helst höra svenska folkvisor, kunde icke
ma-jorskan sjunga några sådana?
Jo, naturligtvis, och hon började genast sjunga
till Andrés ackompanjemang.
I Icnnes röst, en mezzosopran, var icke stor, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
