Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nå, det beror väl ändå på hvad man vill?»
sade André och skrattade.
»Det säger farmor inte», svarade Vanda
eftertänksamt.
»Och jag vill verkligen intet ondt», fortsatte
André sin egen tankegång. »Det finns väl i hela
världen intet så upphöjdt och stort som musiken.
Ingenting, hvarmed man gör människor så lyckliga;
och för resten duger jag inte till något annat.»
»Ja, då behöfver du väl inte betänka dig», sade
Vanda afgörande.
»Det är så svårt, om man måhända skulle göra
dem ondt, som man håller mest af», svarade André
mildt. »Hvad tror du mamma kommer att säga?»
»Det vet jag inte», svarade Vanda. »Jag vet
aldrig hvad mamma tänker.»
»Men hon tycker allt om att höra mig spela?»
sade André i en frågande, förhoppningsfull ton.
»Ja, så där hemma hos oss», svarade Vanda.
»Och helst om du spelar allvarsamma och
långsamma saker. Mamma går alltid ut, när du
börjar rasa på pianot. Och tänk dig då i en
konsertsal, till hvilken man säljer biljetter, och du skulle
ta betalt, ja måhända till och med på en teater!
Det tror jag nog mamma skulle tycka vore
förskräckligt.»
André suckade, medan han satt och stirrade
ned på jorden.
»Men jag skall säga dig», sade Vanda ifrigt,
»att jag tycker inte alls det är rätt, att föräldrar
så där skall ha lof att bestämma öfver, hvad deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
