Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sade Andre och höll in hästen. »Skulle Anne-Marie?
Vet du?»
Vanda svarade blott med ett litet leende och
en underlig blick långt ut i rymden; men i Andrés
hjärta tände detta oförklarliga leende en liten gnista,
som icke hade varit där förr, och en sakta, värmande
röst hviskade i hans hjärta: »Skulle det verkligen
vara sant?»
Vanda hade satt sin häst i raskt traf. Hon
tycktes ha blifvit rädd för de få ord, hon sagt, och
för att leda Andrés tankar bort till andra ting
frågade hon plötsligt:
»Tyckte du, att unga majorskan var mycket
vacker?»
Till hennes stora förvåning blef André mycket
röd i ansiktet. De hade måhända ridit för fort.
»Det kan det väl egentligen blott vara en
mening om», svarade han.
»Skulle du vilja ha en sä där gräsligt vacker
fru?» frågade Vanda.
»Jag tror, uppriktigt sagdt, inte, att fru Ida är
af den sortens kvinnor, man gifter sig med»,
svarade han.
»Majoren har i alla fall gift sig med henne»,
sade Vanda gladt.
»Men jag undrar, om han får synnerligen nöje
däraf?» svarade André.
»Det största nöje måtte väl vara att sitta och
stirra på henne från morgon till kväll», sade Vanda.
»Ja, om majoren kan prestera det», svarade
André, »så tror jag också, att hon blir nöjd. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
