Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De två syskonen gingo arm i arm utan att tala.
»Kan du inte säga mig, hvad det är?» sade
Charlotte efter en stund. »Har det gått dig något
särskildt emot?»
»A, det är pappa!» utbröt Karl och blef
stående. »Han kan göra en rakt galen!»
»Nej, men Karl, hvad har han då nu gjort?»
frågade Charlotte ängsligt.
»Gjort?» upprepade Karl. »Han har då
lyckligtvis ännu inte gjort någonting, men han ämnar
hvar vecka göra nya dumheter. Det är inte att
stå ut med!»
»Men, Karl!» sade Charlotte sakta. När hennes
tyste bror ibland bröt ut i den där häftiga tonen,
så visste hon, att det var en lång tids instängda
vrede, som gaf sig luft.
»Det är beständigt ett och detsamma!» sade
Karl. »Beständigt detsamma. Pappa tror, att vi
ha råd till allt; vi kunna inlåta oss på de mest
orimliga företag. Han vill handla, som om vi hade
en outtömlig guldgrufva att ösa ur; och i själfva
verket står det ganska illa till för ögonblicket. Vi
ha haft två dåliga år, och det är nätt och jämnt,
att jorden ger så mycket, som man lägger ned i
den. Och sä ska’ vi bygga! —»
»Hvad är det pappa vill bygga?» frågade
Charlotte.
»Det är ju den där välsignade kvarnen, han
jämt bråkar om», sade Karl. »Hvad ska vi med
en kvarn att göra? Vi ha ju Löfsta-kvarnen en
fjärdingsväg härifrån, som vi ha begagnat i alla tider,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
