Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
världen skrefvo väninnorna hela luntor af
känslo-utgjutelser till hvarandra, däri man vände upp och
ned på sitt hjärta som på en sykorg och roade
sig med att undersöka alla små detaljer, som man
kunde upptäcka. Män och kvinnor skrefvo till
hvarandra bref, däri man arhandlade alla lifvets
frågor och sade hvarandra fina och vackra saker.»
»Då var ni väl också rysligt kära i hvarandra?»
frågade Vanda, hvars tankar mycket sysslade med
kärlek, såsom varande det fenomen, hon jämt stötte
på, och som föreföll henne lika gåtfullt som
fängslande.
»Ja, ser du Vanda», sade farmor, som börjat
stoppa på några gamla, fina spetsar, »i min
ungdom älskade man. Nu ’flirtar’ man. Flirt! Ett
sådant dumt ord, som man till och med har fått
låna från ett främmande språk!» Det är ju inte
annat än jobb och strunt, hit och dit! Ett
ögonblicks småkurtis, och så i väg på cyklarna!»
Ingen af de unga svarade. De väntade på, att ‘
farmor skulle tala mera.
»Det var stora känslor, man hade den tiden,
mina barn. Stora känslor, som plötsligt kunde
vända upp och ned på hela hvardagslifvet.»
»Tycker farmor egentligen det är någon lycka
med den sortens stora känslor, som vända upp
och ned på lifvet?» frågade André.
»Det kommer inte alltid an på lyckan, lilla
André, utan på hvad som är vackert och gripande,
så att senare släkten kunna tänka därpå, som på
ett poem. Inte är det precis något att minnas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>