Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att ens förfäder ha ätit och druckit och sofvit i
samma hus i en räcka af år, till dess man firade
deras begrafning.»
»Jag tror i alla fall», sade André eftertänksamt,
»att det lyckligaste af allt man upplefver är, hvad
andra människor minst får reda på. Jag vet då,
att det lyckligaste, jag upplefvat är, när jag sitter
ensam vid flygeln och där spelar bort allt, hvad
jag känner för stunden.»
»Ja, det där begriper jag inte», sade farmor.
»När folk börjar prata musik, så tycker jag alltid
det förefaller mig, som om de hade någon fix idé,
som vi andra inte kunna vara med om. Man får
låta er hållas!»
André småskrattade, men Vanda bad:
»Söta farmor! Låt oss få låna ditt album,
som vi förr i världen ibland fingo titta i! Däri
du har alla dina minnen från det år, du var i
Frankfurt.»
»Ja, om det roar er, så ligger det i öfre lådan
där borta», svarade öfverstinnan.
Vanda störtade genast till byrån och framtog
ett album, utanpå hvilket det stod skrifvet
»Souvenir». Hon lade det på bordet mellan sig och
André, och de bläddrade däri, medan de stucko
hufvudena tillsammans. Det innehöll mycket olika
saker: torkade blommor, instuckna i en skåra i
papperet, hvarunder ett och annat tänkespråk eller
rim, mest på tyska, var skrifvet; någon gång en
hårlock ombunden med kulört, urblekt silkestråd,
undertecknad med ett par initialer, och dessutom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
