Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aktig min, medan han åter lade in cigarretten och
blåste ut tändstickan.
»A, prat!» sade öfverstinnan och viftade med
handen. »Det finns en gräns för allt. Något blir
man ju alltid tvungen att respektera.»
»Ja, jag förstår!» sade André, som såg mycket
upprymd och munter ut. »Ingen regel utan
undantag!»
»Men hvarför gifte du dig då inte med den
där riksgrefven?» frågade Vanda. »Om farmor
tycker, att sådant går an, då begriper jag inte
hvarför du inte hade mod att — — —»
»Det var han, som inte hade mod!» svarade
farmor. »Han tyckte det skulle bli så mycket
bråk och så mycket uppståndelse, och så tyckte
nog också hans förnäma släkt, att jag inte alls var
af nog hög börd.»
»Och så skildes ni åt?» sade Vanda med en
sorgsen blick på det vackra porträttet.
»Ja, så skildes vi åt», svarade farmor i en ton,
som visade, att den gamla historien inte alls rörde
hennes hjärta längre.
»Han behöll sin lilla gås till fru, och jag reste
hem till Sverige.»
»Men hur kunde du sedan gå och gifta dig med
farfar?» frågade Vanda. Hennes ungdomliga hjärta
var alldeles i uppror.
o ^
»A, mitt barn!» sade farmor och undersökte
spetsarna, hon stoppade på. »Ces serments pour
la vie, je m’en ris!» — Inte hade jag lust att sitta
och bli en gammal ogift fröken, som bara hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
