Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tycker jag egentligen, att allting är roligt, — det
vill säga allt hvad jag har att göra. Jag kan nog
tänka mig, att det finns andra människor, som
måhända få lof att arbeta med rysligt tråkiga saker.»
André satt tyst och såg på henne, där hon stod
i sin ljusa dräkt, öfversållad med solfläckar, som
föllo genom löfvet. Så sade han: »Du är snäll,
Anne-Marie! Det är hvad du är!»
»Vet du, jag tror, att det är ganska lätt att
o
vara snäll», sade hon och skrattade. »Åtminstone
när man har det så godt som jag. Och finns det
för resten något roligare än att arbeta för dem,
man håller mest af?»
»Och det är din far och mor?» frågade André.
»Ja visst! ja, naturligtvis!» svarade hon och
blef plötsligt blekröd i hela ansiktet.
»Se så där ja!» utbröt hon. »Där föll ena
skålen med de orensade körsbären omkull!»
Hon böjde sig för att se efter dem under
bordet, ty de voro förlorade för syltningen.
Då hon åter dök upp, frågade André:
»Håller du mest af din far eller din mor?»
»Så där frågade de mig alltid, då jag var liten
och var bortbjuden på julkalas», svarade hon.
»Men pappa sade, att jag alltid skulle svara, att
jag höll lika mycket af dem båda två.»
»Men i själfva verket håller du nog mest af din
pappa?» sade André.
»Naturligtvis beundrar jag pappa mest. Det
får man ju lof att göra», svarade Anne-Marie.
»Ilan, som är så begåfvad och så lärd! Jag tror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
