Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Säg mig allting!» bad Vanda häftigt och såg
upp pä honom med oroliga blickar.
»Jag sade alldeles som det var», svarade
André, »att jag inte längre kunde låta pappa betala
så mycket pengar för mig där nere i Lund, när
jag dock alldrig håller på med studierna, utan
bara tänker på musiken, och så bad jag pappa
tillåta mig att riktigt på allvar få slå mig på det
enda i lifvet, jag har lust och anlag för.»
»Och hvad svarade han?» frågade Vanda ifrigt.
»Hvad svarade han? A, han sjönk bara ner i
en länstol och började gråta», sade André. »Det
var riktigt bedröfligt att se.»
»Men mor då?»
»Ja, vet du», sade André, »jag har aldrig vetat,
att mor kunde vara så hård. Nog visste jag, att
hon var hvit och ren som snö, men att hon också
är kall som snö — det visste jag inte. Hu! det
riktigt ryser i mig!»
»Men hvad sade hon då?» upprepade Vanda.
»Ilon sade, att det aldrig kunde komma i fråga,
att jag på det sättet skulle få följa mina egna
nycker och bereda far en så stor missräkning. Jag hade
redan gjort nog ondt med att narra honom så
länge, då han varit i god tro angående min flit
och mina studier.»
»Och pappa sade rakt ingenting ?» frågade Vanda.
»Jo, pappa såg upp ifrån näsduken, där han
satt och grät, och sade, att han gärna skulle vara
med om att jag roade mig med musiken. Han
skulle till och med ge mig extra pengar, så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
