Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag kunde ta musiklektioner i Köpenhamn, bara
jag inte ville uppge juridiken, utan anstränga mig
för att ta en god examen. Men kan du tänka dig,
hvad mor svarade därtill? — Hon reste sig i hela
sitt majestät och sade, att sådant inte alls kunde
komma i fråga. Pappa borde inte kompromissa
med mina dåliga tendenser. ’Det är precis som
när någon är hemfallen åt starka drycker’, sade
hon. ’Om man, som pappa, vet att hålla måtta
och att endast då och då ta ett glas som en
styrkedryck, — ja, då är det intet ondt däri, men om
man är hemfallen åt alkohol, då har man intet
annat att göra för att rädda sig än att bli
absolutist. — Likadant är det med musiken.’ — Tänk,
det vågade hon säga! — ’Om folk har nöje af
att spela litet piano, och om de spela ordentlig
och allvarlig musik, ja, då har man ju ingen
anledning att förarga sig däröfver, men om man
som du, André!’ — och mammas ögon riktigt
flammade, ’om man som du är hemfallen åt
musiken som åt en passion, den du inte kan
behärska, — ja, då skulle det vara bäst för dig att
stänga pianot för alltid och lofva att aldrig röra
det mera.’»
»Hvad det var förskräckligt af mamma att tala
så till dig!» sade Vanda. Hon kunde knappast
få fram orden.
»Ja, vet du, Vanda», svarade André, »jag kände
i det ögonblicket, att jag liksom gled långt, långt
bort ifrån henne. Det blef som ett jordskred
emellan oss, däri allt, som en gång varit, störtade ner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
