Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvad menar du?» sade han och såg på henne
med stora, stränga ögon,
»Jo, när det gäller ens far och mor och deras
högsta önskningar, måhända deras hjärtefrid pä
ålderdomen.»
Allt det bästa och vänligaste, hon hade i sitt
offrande hjärta, sken i hennes ögon, då hon såg
upp emot sin bror, men det fanns ingenting i hans
ögon, som svarade henne därpå.
»Du förstår inte, att det kan finnas något, man
håller mera af än både far och mor och som
man inte kayi låta dem ta ifrän sig», sade han
starkt och gick därefter förbi henne in i
matsalen.
Det var en obehaglig tystnad vid bordet den
kvällen, en tystnad som alla försökte bryta genom
att göra en och annan fullkomligt likgiltig
anmärkning, som ingen hörde och ingen svarade på.
Vanda satt långt ifrån André och stirrade på
honom med ögon så stora, som om hon ville sluka
honom. Sedan han på morgonen hade afvisat
henne, hade hon liksom blifvit rädd och vägade
icke närma sig honom.
André gick genast ned i parken. Det var den
allra härligaste septembernatt. Himlen var
kolsvart, men öfversållad med myriader af stjärnor, som
lyste och glittrade med sådan klarhet, att det såg
ut, som om alla de tunga löfkronorna hängde fulla
af stjärnor. Därtill stod fullmånen på himlen och
silade sin hvita glans i den tysta parken. Luften
var full af doften från dill och gurkor från köks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
