Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trädgården, och från de sista resedorna i
blomsterrabatterna. Det enda ljud, som hördes, kom från
bäckens uppsvällda vattenflöde, som strömmade
förbi parken med en egen metallisk klang, och
den dofva stöten af något moget äpple, som föll
ned på det vissnande gräset inne bland grenarna.
André gick sakta genom allén. Om han varit
lycklig, hade han nog också gått sakta för att
icke störa denna drömmande skönhet. Men nu,
då han gick med hjärtat fullt af sorg, föreföll
natten honom så högtidlig, att han knappast vågade
träda på det hvita månskenet vid sina fötter.
lian gick ju sin afskedsgång genom sin
ungdoms paradis, som snart skulle stänga sina portar
för honom, och han kände, hur hvarje blodsdroppe
i hans hjärta och hvarje känsla i hans själ hängde
ihop med detta älskade ställe, som gömde alla
hans barndoms minnen. lian hvarken grät eller
suckade. Han tyckte själf, att han nästan
sväf-vade genom all denna stillhet, som hade något af
dödens hemlighetsfulla tystnad.
Då bröts denna tystnad plötsligt af steg, som
kommo emot honom.
Han såg en skepnad närma sig, men i det
dallrande månskenet och de mörka skuggorna
kunde han icke urskilja hvem det var.
>Ar det du, Vanda?» frågade han.
Hon var den enda lian kunde tänka sig, som
skulle uppsöka honom.
»Nej, det är farmor!» svarade öfverstinnans
klara röst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
