Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ten var klar och genomskinlig, och André gick
med snabba steg upp genom skogen. Om det var
i något hemligt hopp att möta fru Ida på sin väg,
så var detta honom i så fall ganska omedvetet,
men han kände dock en darrande glädje, då
plötsligt en hvit rapphönshund med röda fläckar kom
springande honom till mötes. Gladt skällande
dansade den omkring honom, som om han ville
saga: »Vet du, hvem jag har med mig i dag?»
och strax därpå kom fru Ida fram mellan
stammarna. Hon hade också följt bäckens lopp, och på
vägen hade hon brutit en lång gren af en
nyponbuske, full af röda nypon, som hon höll i handen.
Hon var klädd i en mörkblå kjol och en lös blå
jacka, sammanhållen med ett blänkande skånskt
smycke. Om håret hade hon bundit en eldröd duk,
knuten under nacken, så att den lämnade öronen
fria. Hon hade bara händer och om hvar
handled, som var synlig under de öppna ärmarna, bar
hon ett armband i form af en tjock guldkedja.
Om hon skulle ha suttit modell för en målare som
zigenerska eller orientalisk kvinna, kunde hon icke
ha valt en dräkt, som bättre passat henne än denna,
hvari hon nu gick klädd på sin ensamma väg i
skogen. Då hon fick öga på André, strålade
hennes ansikte, och hon räckte honom sin vänstra
hand, hvilket alltid kännes som ett tecken på
förtrolighet.
»Jaså, skulle jag verkligen åter möta er en gång,
ni osynliga människa!» sade hon leende.
André förklarade, hur han redan för länge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
