Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pade ned mot bäcken, och klappade med handen
på gräset vid sin sida.
»Sitt ned här, så få vi språka en stund!»
Hunden, som trodde uppmaningen gällde honom,
störtade sig genast för hennes fötter.
André satte sig bredvid henne, och så sutto
de tysta en stund och lyssnade till bäcken, som
mycket högröstad skyndade i väg öfver stenarna,
som om den vore rädd att inte komma i tid till
ett bestämdt mål.
»Ni har väl haft musik i er släkt?» frågade
André efter en stund.
»Hvem? Jag?» sade hon och såg upp, som om
han hade kallat henne tillbaka från långt aflägsna
tankar, i hvilka hon suttit försjunken.
»Jo, visst har jag haft musik att brås på. Min
far var musiker, en utmärkt talang, eller rättare
ett misslyckadt snille. Har ni aldrig hört talas om
Nils T—ule? Nej, det är sant, ni är så ung. I
alla fall var han på sin tid ganska känd i
Stockholm. Han spelade alla slags instrument, violin,
klarinett, piano — allt hvad man begärde af
honom. Hans egentliga instrument var altviolen.»
»A, det är därifrån ni fått klangen i er röst!»
sade André.
»Måhända!» svarade hon med en af dessa
blickar från sina svarta ögon, som verkade likt en
plötslig, brinnande solstråle.
»Då var väl er far en rik och berömd man?»
frågade André.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
