Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ni ingen erfarenhet har, mén tro mig, vi
musikaliska människor, vi ha vår egen rytm, som följer
oss, och som till bestämda tider gör sig påmind,
— å, vi mötas igen!»
De hade båda rest sig, och hon följde honom
ett stycke på väg hemåt; men där skogen
glesnade, stannade hon.
»Ja, nu säger jag farväl!» sade hon och räckte
honom båda händerna.
»Lycka! Lycka!» — Hon såg honom djupt in
i ögonen. »Och när ni är riktigt lycklig, så tänk
litet på mig — som inte är det.»
Hennes ögon stodo fulla af tårar. André böjde
sig och kysste båda hennes händer.
»Farväl!» hviskade han. »Söta, förtjusande
människa, farväl!»
Han vände sig och gick raskt nedåt, men då
han kommit helt ned för branten och såg tillbaka,
stod hon där mellan de vissnade träden och
viftade med sin röda hufvudduk, som lyste som en
flamma i solskenet.
Omkring henne dansade rapphönshunden med
ett jubel, som ville den säga:
»Nu har jag henne ändtligen helt och hållet
för mig själf.»
Och så försvunno de båda i skogen.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
