Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han ännu var hemma, förföljde hon honom, hvart
han gick. Hon omfamnade honom gång på gång,
medan hon omväxlande grät och skrattade och
talade om sina förhoppningsfulla planer, att snart,
snart få komma till honom någonstans långt borta,
där de två skulle hålla ihop och sträfva sig fram.
André hvarken uppmuntrade henne eller sade
henne emot.
Han visste ju själf intet om sin framtid.
Afskedet från föräldrarna var tämligen kyligt.
Anders Bunge kände ju nog gråten i halsen, då
han talade till sin son, men hans hustrus stränga
ögon fingo honom dock att helt behärska sig, då
han sade:
»Vi hoppas, att du snart kommer på andra
och bättre tankar. Och du vet, att så snart du
åter vill lyda dina föräldrars vilja, blir du
emotta-gen med öppna armar.»
André hade så när svarat, att det inte var
värdt, att hans föräldrar gjorde sig minsta
förhoppning om något sådant, men han insåg det onödiga
uti att ytterligare göra dem bekymmer och teg,
medan fru Anna räckte honom handen och sade:
»Må vår Herre hjälpa dig att inse ditt eget
bästa, min son! Dina föräldrar ha gjort hvad de
kunnat.»
André kände sig ganska lätt om hjärtat, då
han var utanför dörren till sin fars rum, och
skyndade in till öfverstinnan för att taga afsked.
Den gamla damen stod midt på golfvet med
en plånbok i handen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
