Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Här, min gosse, liar du respengar och hvad
du kan behöfva de första månaderna. Sedan får
du mera. Jag behöfver ju inte säga dig, att jag
tror på dig som på en ’gentleman’, som inte vill
missbruka din gamla farmors intresse för dig.»
André utbröt i mycket varma tacksägelser och
omfamnade sin farmor gång på gång, till dess hon
sade:
»Ja, låt det nu vara nog. Låt oss för all del
inte bli sentimentala. Om du vill vara ärlig, så
får du allt medge, att du känner dig ganska
lycklig att bli oss alla kvitt och få pröfva dina vingar
på egen hand. Adjö med dig och sköt dig som
en karl!»
Därmed vände hon André ryggen, så att han
icke såg, huru röda hennes ögon och hennes näsa
blefvo, då hon gick in i sängkammaren för att vara
ensam.
Pyllran mötte André i hallen och kastade sig
genast om halsen på honom med en fart, som om
hon kastat sig i ett badkar, hvarefter hon utbröt
i en så konvulsivisk gråt, att hon fick lof att
af-lägsna sig för att stärka sig med eterdroppar.
Karl och Charlotte stodo vid vagnen för att
säga brodern farväl.
»Må det gå dig väl!» sade Karl och såg André
allvarligt i ansiktet. »Må du få allt, livad ditt
hjärta längtar efter, det önskar jag dig — ja, det
gör jag uppriktigt!»
Han såg nästan ond ut, då han slog André
hårdt i handen, ty han ville i denna afskedsstund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
