Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svunne, instucken i ett bref till Vanda eller
öfverst-innan. Det var visserligen bara mycket korta
meddelanden, mest innehållande uttryck af ömhet för
hennes väl.
»Du är den sötaste som finns! Glöm mig inte,
Anne-Marie. Jag tänker så ofta på dig och
hoppas våra tankar mötas» — och andra sådana
anmärkningsvärda och originella uttryck, som
emellertid försatte den unga flickan i ett
lycksalighetstill-stånd, som bragte hennes ansikte att stråla som af
en himmelsk glans.
Den stackars Karl visste föga om, att medan
han hade Anne-Marie en aln framför sig, var
hennes hjärta många hundra mil borta, och innanför
hennes lifstycke låg det lilla tunna paketet med
Andrés bref, mer och mindre sönderkyssta. För
resten hade umgänget mellan Anne-Marie och alla
de unga på Högvalla blifvit mera och mera lifligt.
Sedan André rest, hade Anne-Marie fått ett stort
behof att fylla sitt lif med nyttigt arbete, och då
hennes mor var den mest rifvande och praktiska
fru i hela trakten och helst gjorde de flesta
sysslorna själf, i spetsen för sina ganska talrika tjänare,
fann Anne-Marie sig icke nog sysselsatt i hemmet,
utan anhöll hos Charlotte att få hjälpa henne i att
sköta om de fattiga och sjuka, hon brukade
besöka. De två flickorna följdes ofta åt, och blefvo
ännu bättre vänner än förut. Charlotte var ju icke
blott åtskilliga år äldre, utan hade också lång
erfarenhet och ovanlig energi och praktisk sans. Hon
var och förblef den af de två, som gjorde den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
