Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag skulle inte önska bättre, än att Vanda kom
att likna henne.»
Öfverstinnans resonemang var helt annorlunda.
»Ingen människa lär sig något i skolan», sade hon.
»Under skoltiden är lärdomen bara tvång och
barnen papegojor, som dresseras till att pladdra efter
de stora. Men finns det något i en människa,
någon vetgirighet eller något intresse för lifvet, så
tar hon minsann nog reda därpå, när tiden
kommer. Vanda är inte af dem, som nöja sig med
litet, och hon har ju hela världen för sig. Nu
kan hon ju börja med biblioteket.»
Men först skulie Vanda konfirmeras.
Föräldrarne kallade det »att gå fram».
Ofverst-innan talade därom som: »Den dag du får långa
kjolar.» För Vanda var denna tid, då hon »gick
och läste», en pröfvotid, som hon var tvungen att
öfverstå. Prosten var icke en man, som genom
sin karaktär eller sin begåfning kunde väcka några
djupare tankar och känslor i ett ungt, törstande
sinne, och all utanläsning innebar en plågsam
svårighet för Vanda; katekesläxorna gjorde icke mera
intryck på henne, än om hon skulle ha lärt sig
utantill andra konstiga och obegripliga ramsor.
Men en pingstdag stod hon på kyrkgolfvet i
lång, hvit klädning, och då hon kom ut ur kyrkan,
låg hela jorden i vårens doftande glans.
Då log Vanda och förstod, att nu började lifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
