Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hade under lång tid fördjupat sig sä starkt i
studier af alla lifvets frågor, att hon, då julen kom,
kastade alltihop ifrån sig med en lättnadens suck,
tog på sig sin räfpäls och åkte till bal på
Rydings-holm.
Då Vanda blifvit vuxen, uppstod en ganska
allvarsam sammanstötning mellan hennes far och
mor. Det gällde, huruvida Vanda skulle få lof att
dansa.
Som man vet, ansåg fru Anna dansen som en
särskild uppfinning af mänsklighetens arffiende.
Visserligen kunde hon tillåta barnen en långdans kring
julgranen, ja, hon kunde till och med åse en
»française» värdigt dansad, helst om någon af de
dansande voro äldre personer.
Men så snart en dans gick i valsrytmer, anade
fru Anna oråd, och vid åsynen af en polka eller
rent af galopp flyktade hon af förfäran.
Det var en gång för alla absolut förbjudet att
ställa till bal på Högvalla. Karl och Charlotte
hade heller aldrig någon dålig böjelse för dans,
och till och med André föredrog att spela till
dans framför att själf vara med därom. Och nu
kom denna Vanda, som ju alltid var
upprorsanden i familjen, och visade icke blott lust, utan
ganska afgjorda anlag för dans. Det var icke bara
att hon dansade gärna — hon dansade också så
utmärkt vackert. Fadern hade ett par gånger stått
och sett henne dansa, när de varit ensamma borta
tillsammans, och den gode herr Anders stod och
log af belåtenhet. »Ja, är det inte det jag säger»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
