Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med ena handen i sidan, ljudlöst listande sig öfvcr
golfvet, medan solen föll dämpad in under
markiserna i den runda matsalen, som var dekorerad i
hvitt och guld, medan det doftade af alla rosorna
på bordet, ja, då fann fru Ida, att hon var i sitt
esse. Denna doft af nedärfd solid förnämhet,
kunde hon dock själf, oaktadt all sin goda smak
och alla sin mans pengar, icke åstadkomma.
Visserligen serverades här ingen annan andlig
spis än den man själf kunde föra med sig, men
själfva ställets egendomliga poesi verkade
inspirerande på fru Ida. Hon sjöng till och med gärna
för grefven och grefvinnan, fastän de icke begrepo
mera af musik än sévres-vaserna på spegelbordet.
Hon kände ett obeskrifligt lugnt välbehag af
att vara här, och hon var icke bara beundrad af
de unga damerna, utan också uppburen af värden
och värdinnan, som funno henne vara »en ovanligt
distingerad dam». Gamle grefven hade dessutom
den tämligen vanliga svagheten för kvinnlig
skönhet och kunde i all stillhet icke se sig mätt på
fru Idas ståtliga gestalt och underbara ögon.
Majoren följde naturligtvis med som ett nödvändigt
appendix till sin firade fru, hvilket ju är sådana
sköna fruars mäns vanliga öde.
Endast när han var på möte, kom fru Ida
ensam, och man tröstade sig mycket lätt öfver hans
frånvaro.
På dessa sommarfester träffade Vanda och
Anne-Marie ganska ofta tillsammans med
major-skan. Deras första beundran för hennes skönhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
