Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var ännu lika stor, men Anne-Marie hade en
instinktiv, bitter känsla för henne. Hon talade
aldrig till henne och höll sig gärna på afstånd.
Fru Ida närmade sig däremot ofta Vanda och
ville gärna bli närmare bekant med henne, men
Vanda såg på henne med sina forskande ögon och
kunde aldrig riktigt få klart för sig, hvarför hon
icke tyckte om henne.
»Jag vet inte hvad det är med henne», sade
Vanda" till Anne-Marie, »men man kommer henne
aldrig en hårsmån närmare. Det är, som om det
alltid fanns något outredt emellan oss. Om hon
ändå inte vore så fullkomlig! Jag tror, jag skulle
hålla mera af henne, om jag såge henne göra en
dumhet; men det kommer naturligtvis aldrig i fråga.
Hon glömmer aldrig ett ögonblick sig själf.»
Under lång tid frågade fru Ida icke efter André,
men en dag, då hon stod bredvid Vanda utanför
Charlottendal och väntade på hästarna, kunde hon
icke längre motstå det.
Hon var i det ögonblicket mycket vacker,
klädd i en svart ridkjol, en eldröd jacka med blanka
knappar, och en liten jockeymössa med hvit
pom-pong, hvarunder hennes svarta hår böljade fram.
Vanda, som också var ridklädd, hade blifvit
lika lång som majorskan, ja, till och med ett stycke
längre. Hon såg mycket lång och smal ut i sin
åtsittande mörkblåa riddräkt, som hon höll upp
med ena handen.
»Skall inte fröken resa utomlands snart?>
frågade majorskan och vippade med sitt ridspö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
