Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det lyste om hennes hvita tänder, och hon räckte
ännu en gång den gamle mannen handen.
»Då får väl lyckan stanna litet hos er?»
Han bockade sig djupt med handen på hjärtat.
»Hvad gör ni egentligen här emellan bikuporna?»
frågade hon och betraktade de många bin, som
krälade ute på kanten af kuporna och svärmade
om dem i luften.
»Jag beundrar!» svarade Antony. »Jag
beundrar de visa lagar, efter hvilka dessa små samhällen
lefva. Ni kan inte tro, hur mycket klokare dessa
små individer äro än vi människor.»
»Nå, det fordras det måhända inte så mycket
till», sade fru Ida. »Jag finner de flesta människor
förskräckligt inskränkta.»
»En och en äro de inte så tokiga», svarade
Antony, »men Gud bevare oss, när de komma i
klump, då ställa de ju bara till galenskaper.»
»Och det gör inte bina?» frågade hon med ett
solkast från sina svarta ögon.
»Nej, de göra de verkligen inte, min fru»,
svarade han ifrigt. »De hålla strängt på sin ras’
lagar, och det är lagen, som vi få lof att böja oss
för. Jag skulle vilja tala litet om för er, huru de
lefva och arbeta. Denna bestämda fördelning af
alla göromål — egentligen en viss uppgift,
medfödd för olika kaster! Inga socialistiska dumheter,
som förmå tjänare att vilja spela herrar och ställa
till oreda i samhället, alla på sin post, dugliga till
sitt, färdiga att dö, när deras uppgift är slut.
Och sä denna underbara anordning, att alla bara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
