Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
musik?» framkastade hon, tämligen tankspridd, med
hela sin uppmärksamhet pä notbladet.
»Ja, han är i Dresden», svarade Antony, som
närmade sig, mycket ifrig att fä tala om sin unge
vän. »Det går honom utmärkt. Man kan vänta
sig mycket af honom med tiden.»
»Och föräldrarna gilla hans val och understödja
honom?» frågade fru Ida, medan hon, stående
framför pianot, sökte efter de ackord, hon läste på
notbladet.
»Långt ifrån», svarade Antony, som kom ännu
närmare i hopp om att väcka hennes
uppmärksamhet litet mera. »Det är öfverstinnan, som ger
honom medel till hans studier. Men snart kan man
väl hoppas, att han kan börja spela offentligt och
förtjäna något själf. I Tyskland, den klassiska
musikens fädernesland, skall man nog veta att
uppskatta en så djupt musikalisk talang som Andrés.»
Fru Ida hade satt sig vid pianot och spelade
sakta ackompanjemanget till en sång, hon hade
uppslagit på notställaren.
»Nå, kommer han hem snart?» frågade hon,
emellan tonerna.
»Det kommer nog ännu att dröja», svarade
Antony. »Han vill visst inte komma tillbaka till
Sverige, förrän han är säker på sig själf, — ännu
ett eller annat år måhända.»
Fru Ida svarade icke. Hon spelade vidare en
stund, och så vände hon sig till Antony och frågade:
»Känner ni den här sången af Schubert?»
Antony tittade öfver hennes axel på noterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
