Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då jag inte kan dela deras ifver för separatorer,
hönskräk och gamla smutsiga gummor — och jag
mister rent af tålamodet vid att jämt höra din mor
och far diskutera hans välsignade reumatism. Jag
ville önska, att han snart finge en annan sjukdom,
så det blef liten smula omväxling på samtalsämnet.
Nu har man inte annat än brefven att uppmuntra
sig med, Andres bref och dina bref, ty Gud nåde
dig, om du inte skrifver! Och långa epistlar skall
jag ha, så jag inte dör af ledsnad här ute på
landet.»
Ja, det lofvade ju Vanda, och så for hon till
stationen, medan Bertel viftade afsked från fönstret
i andra våningen.
Då hon väl var inne i kupén och Karl räckte
henne biljetten och kvittot på hennes reskoffertar,
som han besörjt, omfamnade hon honom och sade
honom farväl.
»Ja, jag behöfver inte be dig se väl om far
och mor, medan jag är borta», sade hon och såg
honom in i ögonen, medan hon lade händerna på
hans axlar. »Jag vet ju7 att du är den bäste son,
som finns i hela kungariket. Och så glömmer du
ju heller inte att då och då hälsa på Anne-Marie?
Hon har det ganska tråkigt och behöfver liten
smula uppmuntran, stackars liten!»
»Å nej, vet du, Vanda», sade Karl, medan han
ställde i ordning hennes reseffekter, »det är nog
det sista i världen jag glömmer.»
Så blåste tåget, och Vanda flög i väg till
Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
