Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och i oktober försöka att få uppträda ett par gånger
i Stockholm, innan han återvände till Dresden.
Under det sista året hade ett par ändringar
in-trädt i förhållandena kring Iiögvalla. På
majors-bostället bodde icke längre den sköna fru Ida.
Genom någon kombination i armén hade hennes
man blifvit utnämnd till öfverstelöjtnant och kort
därefter till öfverste vid Södermanlands regemente
och nedslagit sina bopålar nära Södertälje. Fru
Ida var mycket nöjd med denna ändring.
Först och främst tyckte hon mera om att heta
öfverstinna än majorska, och framför allt var hon glad
öfver att komma så mycket närmare Stockholm.
Lifvet nere på landsbygden började trycka henne
mera, än hon kunde uthärda. Det var heller icke
utan, att herrgårdsfruarna i Västergötland drogo
en lättnadens suck, då fru Ida gaf sig i väg med
alla sina koffertar, ty så godt som alla deras män
hade en större eller mindre svaghet för denna
tju-serska, som så oändligt öfverstrålade sin omgifning,
såväl genom sin yttre företeelse som genom
intelligens och talang. De kände sig samt och
synnerligen undanpetade i hennes närvaro.
På majorsbostället inryckte nu major Brask, en
äldre militär med grått hår, ett manligt, allvarligt
utseende, fåordig och lugn. Han var känd inom
armén som en omutlig hedersman, men en mycket
sträng chef.
Ilans underordnade darrade för hans allt
upptäckande ögon och hans obevekliga rättvisa. Själf
darrade han bara för en, och det var för sin hustru.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
