Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru majorskan kunde täfla med majoren i bredden
öfver axlarna och i imponerande militärisk hållning.
I dåligt väder begagnade hon sin mans stöflar, och
om hon gett sina mustaschers anlag tillfälle att
utveckla sig, så skulle hon heller icke i det
afse-endet ha stått efter sin äkta hälft.
Hvad det krigiska lynnet beträffar, öfverträffade
hon honom till och med, ty hon låg i idelig fejd
med sina tjänstflickor, som flyttade lika ofta som
det var månader i året, och det var måhända dessa
rymmerskors elaka tungor, som lade grunden till
de rykten, som gingo om majorens hushåll. Man
sade, att hvardagsporslinet där hade en så
strykande åtgång på grund af den färdighet, majorskan
besatt i att singla tallrikarna förbi öronen på sin
äkta man, när hon var i upprörd sinnesstämning.
Hvilka medel hon nu än i verkligheten använde,
så var det säkert, att det alltid var hennes vilja,
som gick igenom. Barn hade herrskapet icke,
men ganska mycket pengar, och då nu fru Ida
skulle flytta och önskade att taga en del ting med
sig, som hennes man bekostat af egna medel vid
majorsboställets sista reparation, så gjorde
majorskan Brask absolut uppror. Hon och hennes man
hade mycket väl råd att inlösa både parkettgolfvet
i salen och marmorgolfvet i verandarummet. Hon
ville ha samma markiser, samma kulörta fönster i
hallen och öfverhufvud allt, hvad fru Ida hade
arrangerat, och som gaf glans åt majorsbostället.
Om hon icke själf kunde täfla med fru Ida i
skönhet och elegans, så ville hon åtminstone ha sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
