Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hus inrättadt så lika hennes som möjligt. Det
till-vägabragtes då en öfverenskommelse mellan de
båda härförarne om bytets delning och en ärofull
fred, och sedan fru Ida hade försvunnit till »sällare
jaktmarker», trampade nu majorskan Brask med
fasta steg på hennes hvita marmorgolf och kände
sig som herre på täppan. Ortens damer kände sig
så lättade vid fru Idas afresa, att de med en viss
varm ifver hälsade hennes efterträderska välkommen
i sin krets.
När hon visade sig vid deras bjudningar i hela
sin längd och bredd, starkt behängd med gyllne
kedjor, och leende huldsaligt mot sällskapet, ja,
då var hon dem alla en kär gäst. En dam, som
begagnar sin mans stöflar och har en ganska
lof-vande skäggväxt, kan aldrig bli en farlig rival.
I prostgården hade en ganska sorglig ändring
inträffat. Prosten hade fått ett lätt slaganfall.
Visserligen hade han ganska snart repat sig, men hans minne
hade fått en knäck. Han hade svårt att komma
ihåg substantiven och i synnerhet långa ord. Då
nu långa ord just var hvad prosten haft förkärlek
för, och då han alltid varit känd för sin flödande
vältalighet på predikstolen, så miste han både
modet och smaken att predika och blef tvungen att
taga sig en adjunkt.
En sådan anlände i skepnad af en person vid
namn Isidor Langstedt.
Det var en yngre man med ett långt, blekt
ansikte, tunt blondt hår, och utstående vattenblåa
ögon. Ilans fullkomligt korrekta uppförande och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
